Ta tag i skolan
Hej på er! Dagarna rullar på och det blir bara varmare och varmare! Är så glad att vi går mot ljusare tider, hade aldrig klarat av dagarna om vi gick mot vintern.. Hade en helt normal måndag, vid lunchtid köpte jag och Jennifer med oss lite gott och satte oss vid kanalen istället för att gå till bamba. Man njuter ju definitivt mer utav dagarna nu! Även om jag har varit sjukt trött idag så har jag haft en bra måndag. Men tyvärr är den inte över..
Efter allt som har skett med Caroline har jag fått skjuta upp allt som har med skolan att göra. Jag har ju inte haft någon ork till varken plugg eller träning.. Jag börjar sakta men säkert ta tag i plugget, men eftersom att det är så mycket tappar man lätt fokus och intresset. Jag är i alla fall sjukt tacksam över allt stöd jag fått utav mina lärare. Jag har fått skjuta upp en hel del, vilket har varit fullt förstående för dom. Skolan är ju något som sätter mest press på oss ungdomar idag, så såklart har jag mått dåligt över skolan också, utöver allt annat.. Skolan har absolut inte varit viktig för mig den senaste månaden, det har känts meningslöst och orimligt. Idag ska jag för första gången försöka plugga. Har ett spanska prov och ett mattetest på onsdag som jag ska klara av. Sedan har jag lite annat också, men det får jag ta som de kommer.
Hoppas ni får en fortsatt trevlig måndag, ta hand om er!
Yesterday
God morgon, helt plötsligt försvann en timme? Men det är ju bara ett tecken att vi går mot sommaren!
Igår åkte jag och mina töser in till stan! Först satt vi i hamnen och åt frozen yoghurt, haha det enda jag äter typ?
Det var lika underbart som i fredags, efter det promenerade vi runt i hela stan och snackade! Det slutade med att vi satt på en uteservering tills vi åkte hem vid 9. Medans Bella drog hem så stannade jag hos Amanda kvällen ut. Vilket var behövligt! Hade en riktigt bra lördag! Hopas ni hade det också!
Sunny morning
God morgon, vaknade ganska tidigt idag så jag gjorde en god frukost och satte mig på altanen! Det var så skönt och så varmt! Har suttit ute i solen ganska länge nu, ska strax hoppa in i duschen.. Hoppas ni får en fin dag i vårvädret!
Moonthai
Hej, att blogga två ggr per dag är ju lite ovanligt.. Men ni ser själva, jag börjar sakta men säkert börja blogga igen!
Jag haft en en sådan bra fredag! Var i stan och hade det super mysigt, sedan gick jag promenad med bästisen och nu på kvällen var jag och 10 andra tjejer på Moonthai Kitchen! Det var ett sådant häftigt ställe, allt var inspirerat från Thailand. All inredning var så häftig och man fick verkligen en utomlands känsla! Vi åt och drack gott, kunde inte bli bättre. Efter att dom flesta hade dragit vidare så satt jag, Jennifer, Anja och Emelie kvar på restaurangen och snackade.
Har verkligen haft en lyckad dag, varit glad och pigg. Det har varit fint väder och plusgrader! Nu ligger jag i sängen och ska sova!
Godnatt & sov så gott!
Underbara dag
-Gott!
-Anja!
-Bästa vännen!
-Jag o Olivia!
-Julia!
-Emelie & Anja!Hejsan, ska berätta lite fort om min dag.. Efter en skoldag så gick jag, Jennifer och tjejerna från klassen runt i stan. Fick köpt två mycket behövliga saker med mig hem. Eftersom att vädret var så jäkla underbart köpte vi med oss frozen yoghurt (standard) och satte oss vid kanalen. Det var så otroligt skönt, mysigt och underbart!
När jag och Jennifer väl kom hem sedan var vi ute i 2 timmar och gick, vilket var super skönt det också. Nu ska jag fixa iordning mig och sedan åka in till stan tillsammans med Jennifer för att träffa upp tjejerna för att äta på restaurang! Ska bli super trevligt! Hoppas ni får en grym fredags kväll! ♥
När jag och Jennifer väl kom hem sedan var vi ute i 2 timmar och gick, vilket var super skönt det också. Nu ska jag fixa iordning mig och sedan åka in till stan tillsammans med Jennifer för att träffa upp tjejerna för att äta på restaurang! Ska bli super trevligt! Hoppas ni får en grym fredags kväll! ♥
Det är okej att le och att leva
Hej på er, som ni märker så bloggar jag mer och mer. Då kanske vissa undrar "-har du redan sörjt klart? är du redo att gå vidare med ditt liv, redan?" Jag kan ju säga att dagarna som går är upp och ner, det går i perioder. Som vågor, det kommer och går. Ibland kommer det stora vågor och i bland kommer det små vågor. Även om det blir lite bättre varje dag så vaknar jag varenda dag och det första jag tänker på är Caroline. När ska jag få träffa henne igen? När ska jag få krama om henne? Bara för att jag ler, bloggar, lever mitt liv så gott jag kan så betyder inte det att jag sörjer mer eller mindre än andra. Alla sörjer på sitt EGNA sätt, det är olika för alla. Jag älskar inte Caroline mindre, eller saknar henne mindre för att jag fortsätter att leva mitt liv. Man måste få le, skratta, gå igenom vardagliga rutiner. För det är de hjärnan är van vid. Jag kanske inte kommer att sörja livet ut? Eller det vet man inte. Man vet aldrig vad som än händer. Men en sak vet jag och det är att jag ALDRIG kommer glömma henne. Kommer aldrig glömma Caroline, hon är med mig varenda dag, vid min sida. Hon är min skyddsängel!Var i stort sätt ledig idag. I eftermiddags träffade jag Bella, jag hade bakat sockerkaka som jag tog med mig till henne. Vi åt middag och fikade. Sedan åkte vi till kyrkan för att kika lite. Vi såg alla vackra blommor och vi besökte hennes grav. Klart det var tufft, men när Bella var där underlättade det lite. Vi gick in i kyrkan, när jag slöt mina ögon kunde jag föreställa mig hur det såg ut i fredags. Kyrkan kommer alltid vara en sak för mig - kyrkan kommer bara signalera en sak för mig nu, "där var min bästa väns begravning". När jag slöt ögonen kunde jag se hennes kista, alla människor som var där, alla blommor, ljus.
Hur fel det än känns så kommer det att vara skönt att kunna besöka hennes grav och prata med henne. Veta vart hennes kropp är, även om det bara är hennes skal. Ett skal som hjälpte henne att uttrycka sig själv med smink, peruker, linser m.m. Även om hennes kropp kommer att få sova där så kommer hon alltid att stå vid min sida, över mig.
Ta hand om er! ♥
Våffeldagen
Bland alla andra änglar
Att inte få titta in i dina vackra ögon eller se ditt fina leende igen gör så ont i mig. Jag kommer aldrig mer få skämta med dig, skratta med dig.. Jag går bara och väntar på att du ska skriva till mig och Ulrika att vi ska ses på en traditionell filmkväll som vi ALLTID hade. Jag kommer inte längre få bli sminkad utav dig, min egna lilla stylist som skulle fixa min baluppsättning i trean. Inga fler konserter, filmkvällar, middagar, utflykter..
Du klagade alltid på min godissmak, igenom hela högstadiet klagade du på mitt hårspänne som jag hade för att sätta upp min lugg. Du skrattatde alltid åt mig när jag åt bamba maten medans du satt och pillade med bestiken. Du skulle alltid förstöra min mat genom att göra små berg av salt på min tallrik. Man hörde tydligt när du gick igenom korridoren, där kom du gåendes med dina klackar. Du skulle ALLTID ta min iPod och spela Temple Run, vilket var extremt irriterande. Men du fick din vilja igenom. När vi skulle tälta med klassen hade du med dig entrecote medans jag hade med mig hamburgare, fint skulle det vara. Din beasås hade läckt ut i heela din väska, det luktade såå mycket i vårt tält. Men vi tre klarade oss galant i alla fall. Du fick mig att lyssna på massa nya låtar som du visade för mig. Jag tipsade också dig om låtar, men du gillade aldrig mina. Men en dag så visade jag en låt, Shells of Silver - The Japanese Popstars. Den gillade du, den gillade vi ihop.
Vi gymmade ihop, men det slutade med att vi satt på varsin yogaboll och studsade till musiken.
När vi kollade på skräckfilm var jag dödsrädd, men du tyckte inte en enda skräckfilm var läskig. Jag kunde ligga där och gråta medans du bara skratta för att filmen kunde vara så dålig.
På balen i nian så satt du och Ulrika vid borden medans alla andra dansade, ni vägrade att dansa. Men när Håkan kom på, stod vi där alla tre och dansade till Håkan. Vi skulle på Peace & Love tillsammans, oj vad vi planerade. Vi sålde till & med kläder vi inte ville ha på loppis för att tjäna in mat pengar. Vi var så taggade.
Jag har så mycket minnen med henne. Och jag kan inte föreställa mig att vi inte längre kommer att göra fler minnen ihop. Hon är bland det finaste jag vet, bland det vackraste och bästa jag vet. Hon är och kommer alltid att förbli min bästa vän.
Jag älskar henne så fruktansvärt mycket, och kommer att sakna henne för resten av mitt liv. Men det känns säkert att hon befinner sig med mig varenda sekund av varenda dag. Hon håller koll helt enkelt, nu när hon befinner sig på en bättre plats. Bland alla andra änglar.
Jag älskar henne så fruktansvärt mycket, och kommer att sakna henne för resten av mitt liv. Men det känns säkert att hon befinner sig med mig varenda sekund av varenda dag. Hon håller koll helt enkelt, nu när hon befinner sig på en bättre plats. Bland alla andra änglar.
En månad - 4 veckor - 28 dagar
Hej på er! Idag är det en speciell måndag. Eller aa, varje måndag är speciell för mig. Speciellt vid en viss tid nu på kvällen.. Idag är det en månad sedan min bästa vän lämnade denna världen. Kan ni förstå det? En månad, 4 veckor, 28 dagar.. Vad hände med tiden? Jag har jag gjort under denna månaden som har gått. Minns inte vad jag gjorde för tre veckor sedan. Att det redan har gått en månad är riktigt skrämmande. Tiden bara springer förbi, det går alldeles för fort fram. För mig känns det helt otroligt att det redan har gått en månad, känns som om det var en vecka sedan Caroline lämnade oss. Vad händer med tiden egentligen? Borde det inte gå långsamt? Men istället går vecka efter vecka. Känns som att det mesta är ganska onödigt och meningslöst som skola, gym och plugg. Börjar känna ett behov utav att träffa Caroline, så mycket saker som jag vill säga till henne. Vill ju bara krama om henne, skämta med henne (vi hade en speciell humor ihop, som ingen fattade) lyssna på musik med henne. Göra allt som vi brukade göra när vi träffades. Varenda måndag är en "målstolpe" kan man väl säga.
Varenda måndag är speciell för mig. "Nu har det gått ytterligare en vecka". Varje måndags kväll kommer jag att undvika hallen, som jag har gjort vid en viss tid ett tag nu. Kommer aldrig glömma av när Ann knackade på och jag kikade på The Holiday, jag springer upp till hallen och får beskedet. Vid halv 9/9 undviker jag hallen, tycker att det är obekvämt att befinna sig där vid just den tidpunkten. Men med tiden tror jag & hoppas jag att jag kommer att kunna kolla klart på The Holiday, ha på mig dom kläderna jag hade på mig den kvällen och att kunna vara i hallen.
-Älskar dig vännen! ♥
Bortsett från allt med måndagar hade jag en helt normal skoldag. Hade kjol, stickad tröja och converse idag. Vilket var så otroligt skönt i det fina vår vädret. Efter skolan åkte jag hem och åt, kikade på OTH och hoppades att fått lite plugg gjort. Men jag somnade istället, typiskt mig på tidiga veckor..
Vid 6 träffade jag upp Magnum och åkte ner till havet. Vi snackade som vi alltid gör, samtidigt som vi kikade på en fin solnedgång. Vi hade med oss lite gott att äta, så det blev jätte mysigt & lyckat. Älskar dom där små stunderna i sin vardag som kan göra hela ens dag bättre.
Nu ska jag försöka äta något ordentligt, mina matvanor har blivit så dåliga på sistone..
Puss & kram till er alla, ta hand om er! ♥
Nu ska jag försöka äta något ordentligt, mina matvanor har blivit så dåliga på sistone..
Puss & kram till er alla, ta hand om er! ♥
My sunshine
Hejsan! Ska försöka blogga lite om min gårdag.. Åkte in till stan med Bellisen och hade det super mysigt! Vi åt thai, gick runt och strosade i butiker och avslutade eftermiddagen med frozen yoghurt vid kanalen! På kvällen sen så träffades vi några stycken från gamla klassen hos Bella! Snackade gamla minnen och hade det riktigt kul faktiskt!
Även om jag har bra dagar så går det inte en sekund utan att jag tänker på Caroline! Men jag ska försöka börja blogga så gott jag kan.
Strax ska jag möta upp Jennifer och gå promenad med henne, kommer bli perfekt! Behöver komma ut i solen och röra på mig, och det blir väl perfekt med Jennifer då? Har lite andra planer idag också, men dom kan jag berätta för er sedan! Hoppas ni får en fin dag, ta hand om er!
No time for us
Hej! Som ni märker är inte bloggen prio ett riktigt, mitt liv och mina vänner & familj är det. Ibland kommer det dagar som dessa när man känner att man pratat tillräckligt och bara vill skriva.
Igår var det begravning för min finaste Caroline. Det var så otroligt vackert, sorgligt, ofattbart. Jag och Ulrika befann oss i kyrkan vid halv 11, när kistan kom. Vi ville vara där när Caroline skulle komma men även se hur fint det skulle bli. Flera blomsterbud hade kommit och solen sken igenom hela dagen. Timmarna innan begravningen gick långsamt. Men med timmarna blev kyrksalen allt vackrare med mer blommor, ljus, musik.
Jag och Ulrika fick se vart våran bästavän skulle vila någonstans. Det är så overkligt att inse att hon kommer att få en plats på kyrkogården. Att en sten med hennes namn på, kommer att stå där. Det är för tidigt att ha någon utav sina vänner, bekanta eller familj på en kyrkogård. Det ska egentligen inte finnas i vår värld, inte än i alla fall.
Vid ett kom fler vänner, familj, grannar, klasskompisar, lärare och bekanta. Kyrkan var fylld av människor och allt blev mer verkligt. Det började liksom likna en begravning mer och mer. Vid halv två startades begravningen med en låt som Caroline älskade Mad World - Gary Jules. Under begravningen spelades Broder Daniel, Kent, Håkan m.m. Det var en så otroligt vacker begravning. Det kunde inte bli mer Caroline. I begravningsakten så hade jag fått chansen att säga något. Veckan innan begravningen har jag suttit med ett tal, vridigt och vänt på det. Allt jag skrev kändes så fel och otillräckligt. Men till slut fick jag ihop en text som jag tyckte var bra, och som var enkel för mig att läsa upp. Det var bland det jobbigaste, tuffaste och svåraste jag någonsin gjort. Men det var även så otroligt skönt, lättande och jag var nöjd. Har aldrig känt mitt hjärta slå så hårt inför något innan. Men där stod jag med gråten i halsen och läste inför Caroline och alla närvarande.
Tänker inte berätta allt, men det var så obeskrivligt fint. Jag hade Ulrika vid min sida, hand i hand klarade vi oss igenom vår bästaväns egna begravning.
Sedan tog man farväl, men för mig var det inte farväl. Caroline kommer alltid att stå vid min sida. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vi kanske inte ses fysiskt men jag ser tecken som jag verkligen känner på mig att dom är från henne. Tecken, drömmar, tankar och prat på kvällarna duger just nu. Men en dag, kommer saknaden att komma ifatt mig. En dag kommer jag även att få träffa min bästa vän igen. Få prata med henne, få krama om henne.
Sedan tog man farväl, men för mig var det inte farväl. Caroline kommer alltid att stå vid min sida. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vi kanske inte ses fysiskt men jag ser tecken som jag verkligen känner på mig att dom är från henne. Tecken, drömmar, tankar och prat på kvällarna duger just nu. Men en dag, kommer saknaden att komma ifatt mig. En dag kommer jag även att få träffa min bästa vän igen. Få prata med henne, få krama om henne.
"Min ängel
- Caroline är och kommer alltid att vara en utav mina bästa vänner. Hon visade mig hur en fantastisk vän skulle vara. Men även att man kunde sticka ut och gå sin egna väg, hur tufft det än var.
Hon är en del utav vem jag är idag och det kommer att bli obeskrlvligt svårt att föreställa sig en värld utan henne. Men jag hoppas över hela mitt hjärta att hennes vingar har fört henne till en bättre plats. För hon är det finaste jag vet.
Jag älskar dig Caroline, jag hoppas du har det bra min ängel." - mitt tal
Efter begravningen träffade vi dom som stod Caroline närmast. Men fort efter allt åkte vi hem. Bytte om, tog migrän medicin och så åkte jag till Magnum och träffade upp mina fina gamla klasskompisar. Som också hade varit där, så otroligt fint av dom. Kvällen avslutades med god middag och en massa snack. Mycket bra musik och fina vänner. Är så otroligt tacksam för allt stöd jag får dagligen, det är de som får mig att kämpa vidare. Det är det som får mig att ta mig igenom vardagen.
Ta vara på varandra! ♥
Min ängel
Ljusare tider
Satt precis ute i vårsolen och lyssnade på Håkan medans jag åt american panncakes och lite annat gott till. Riktigt varmt och skönt jämfört med hur det har varit. Satt och tänkte på Caroline, alla våra minnen och skratt ihop. Det är tur att det går mot ljusare tider, det underlättar för mig enormt mycket. Något som även underlättar är att jag håller kontakt med mina underbara vänner som ställer upp för mig. Har till exempel haft daglig kontakt med Ulrika, vilket vi inte hade innan. Tänk att just en sån här sak behöver hända för att man ska höra av sig vardagligen till varandra. Men just nu spelar det ingen roll, bara glad och uppskattar det små sms och samtal man får. Varenda sak berör och är viktigt.
Idag har det gått 15 dagar sedan min bästa vän Caroline lämnade denna världen. Såklart är det tufft, vissa dagar är väldigt enkla och vissa är så extremt jävla jobbiga. Alla sörjer ju på sitt sätt och jag vet inte hur jag sörjer. Tror att jag sätter på en roll, och inte känner något. Sedan när jag släpper den rollen när jag kommer så är det svårt att hålla tårarna inne. Man blir alldeles trött och orkar INGET.
Saknar henne så extremt mycket. Det är något som jag kommer att göra för resten av mitt liv. Och ord kan verkligen inte beskriva hur mycket jag älskar den tjejen och hur mycket hon betydde för mig.
Det är även svårt att sätta en gräns, en gräns över hur mycket man vill dela med sig av. Vill inte berätta allt som jag känner, vilket är omöjligt med meningar här på bloggen. Men en del vill jag såklart berätta. Caroline var och är med bästa vän. Det tänker jag inte gömma därför väljer jag att berätta för er.
Begravningen närmar sig och kanske blir det den stora bekräftelsen? Jag vet inte, jag går fortfarande och väntar på att hon ska skriva till mig.
Det får vara nog för denna gången, hoppas att ni alla mår fint som läser detta. Ta hand om er och ta hand om era nära och kära runt om kring er. Det är de finaste ni har, ta dom inte förgivet.
Fri till slut
Hej på er, ja det var ett tag sedan som jag skrev. Men jag tror att jag är redo, redo för att faktiskt berätta för omvärlden faktiskt vad som har hänt. Mina närmaste vet, inte specifikt alla kanske men dom flesta. Min blogg är ett ställe där jag skriver vad jag tycker och tänker. Kanske kan skrivandet få mig att läka..
Måndagen den 24:e Februari, alltså för en vecka och tre dagar sedan så hände en sak som aldrig händer. Något man bara tror händer bland andra man inte känner eller som bara händer i olyckliga filmer. Att sitta här och skriva detta är inte verkligt, det är ofattbart och en obeskrivlig känsla som ingen kan beskriva med ord. Efter en dag i skolan, ett vanligt gympass och en vanlig middag en vanlig måndag så händer något. Tre ord som förändrade mitt liv bara på några få sekunder. Förra måndagen vid halv 9 tiden kommer Ulrikas mamma hem till mig, tillsammans med Ulrika. Samtidigt som jag sitter i mina föräldras säng och kikar på film knackar det på dörren. Hör mitt namn och i dörröppningen står Ulrikas mamma Ann. Möter hennes sorgsna och kalla ögon. Vad gör hon här? Varför ser hon ut som hon gör?
Att skriva detta nu får mina ögon att fyllas av tårar, skakande händer och hela min värld rasar ihop i små bitar. Det är Caroline Disa, hon finns inte mer. Hela min kropp föll ihop och samtidigt som hela min värld rasade ihop förstod jag inte vad som hade hänt. Jag tänker inte berätta detaljerat vad som hände, varför, hur och så vidare. Hela måndags kvällen spenderades med Ulrika.
Vår bästa vän, var helt plötsligt borta. Hon hade försvunnit, hon fanns inte mera. Allt som vi hade gjort, alla minnnen och händelser. Allt var bara borta. Allt vi skulle gjort ihop spelade inte längre någon roll.
Chocken har suttit i sedan i måndags, jag har själv sysselsatt mig dag efter dag för att ta igenom mig denna ständiga smärtan. Hur många jag än har berättat detta för så har jag inte förstått det själv. Hon är ju inte borta, hon finns fortfarande.
Vi sågs minst en gång i månaden, så snart har det gått en måndad och då ska vi höra av oss. I min värld existrerar hon fortfarande. Vi ska snart träffas. Vi tre, vi som tog oss igenom högstadiet tillsammans. Det var vi mot världen. Vi kämpade oss igenom allt, vi stod kvar. Tillsammans, och bara för att vi började på olika skolor skulle vi ändå fortsätta träffas. Att bekräfta det för andra vad som har hänt, spelar ingen roll. Att sitta och skriva dödsannons med min Ulrika spelar ingen roll. Vad var det vi gjorde? Skrev vi dödsannons åt Caroline? Det är ofattbart, det gör ont. Dagligen kämpar jag mig igenom timmarna, och det går bra. Jag klarar mig. Men kanske klarar jag mig så bra bara för att jag inte fattat. Kanske kommer det bli värre? Bättre? Kommer begravningen vara den stora bekräftelsen?
Kommer antagligen hålla mig borta från bloggen när det gäller min vardag, min blogg kommer att tas när jag känner för det. När jag vill och orkar ta mig till datorn.
Mitt liv har förändrats, en del utav mig har försvunnit. Min absolut bästa vän har lämnat mig. ett tomrum har skapats i mig och så fort mörkret faller på kvällarna så bryter världen ihop. Allt faller isär. Hjärtat gör så ont, hela kroppen krampar och man känner sig så ensam. Men som tur är så har jag så extremt bra vänner runt omkring mig som får mig att kämpa. Caroline får mig att kämpa för att fortsätta leva mitt liv.
Det har gått en vecka, men ändå har jag inte förstått.
Att skriva långa inlägg kommer inte räcka för att beskriva min sorg, kärlek för Caroline och allt som har hänt. Men det kommer att hjälpa mig igenom en del. Ord kan inte beskriva allt jag vill fått sagt.
Men jag hoppas innerligt att ni förstår detta. Nu ska jag ta dag för dag som kommer, kommer säkert höra av mig. Men jag hoppas att ni förstår att allt inte kommer att vara som vanligt. Detta inlägget försökte jag hålla kort, kommer säkert flera inlägg som dessa. Det hjälper mig, och om det är tråkigt att läsa om. Fine, ni som inte vill läsa om de behöver inte läsa min blogg. Men då hoppas jag att ni i alla fall förstår.
Känns som om det jag skrivit här nu inte är tillräckligt, men jag ska försöka.Hoppas ni förstår!
