Disa Thorsson

 Heeej! Då var det måndag igen, veckan började väl sådär tycker jag väl.. Måndag, nationella i engelska och regn. Det gick helt okej med engelskan, det kunde gått bättre men gjort är gjort. Jag gjorde mitt bästa och det är de som räknas. Redan vid 10:40 fick vi åka hem vilket jag tyckte var underbart då jag var helt slut efter 6 timmars sömn.. Åkte hem och åt och sedan somnade jag gott i soffan. Nu ska jag försöka fått lite plugg gjort då jag knappt gjorde något i helgen.. Ikväll ska jag träffa Fredrik och sova där, är i stort sätt ledig imorgon så det blir toppen!

Det var ett tag sedan som jag skrev om Caroline, och jag kan säga att det senaste dygnet har varit bland det tuffaste för mig. Jag har haft dagar som jag stängt in mig på rummet och bara velat lyssna på musik eller helt enkelt bara stängt av. Efter att jag och Bella besökt Masthugget så fick det mig att tänka lite extra på Caroline. Det går inte en enda som jag inte tänker på henne, men igår var det extremt jobbigt. Jag kan inte sätta ord på hur jag känner mig.. Tom, nerstämd, ledsen? Jag har mått väldigt bra det senaste och nu kommer väl vändningen.. Besökte hennes grav igår, satt i timmar vid hennes plats och bara tänkte. Jag har börjat tänka så mycket det senaste och det får mig till en annan värld på något sätt. Allt tänkade får mig att må ännu sämre men det är inget jag kan stoppa. Det kändes jobbigt att sitta vid hennes grav, jag hade hellre velat sitta bredvid henne och prata. Jag tycker att det är jobbigt att det går i perider speciellt när man uppför sig på ett främmande sätt som man inte känner igen. Man blir rädd när jag inte är sig själv. Jag hatar förändringar och att jag själv inte är mig själv är läskigt. Det är ett obehag som sprider sig i hela kroppen.

 

Jag har aldrig känt såhär innan, en ensamhet och otrygghet i hela kroppen. Ett onormalt beteende.

Det är skönt att slippa prata om det, även om det är något som har fått mig att läka. Därför föredrar jag att skriva (för tillfället), lite läskigt att jag delar med mig utav så mycket här på bloggen. Man vet aldrig vem som läser det eller vad folk tycker. Jag struntar fullkomligt i vad folk tycker om mig egentligen, speciellt när det gäller denna händelsen. Jag måste få vara mig själv, även om det har gått 75 dagar sedan Caroline dog så är det fortfarande lika chockerande. Det måste få komma dagar som dessa när det är okej att vara ledsen, men när jag mår såhär som jag gör nu så vill man bara må normalt. För normalt är något som man är van vid, som man kan hantera. 

Man glömmer lätt av vad det är som faktiskt har hänt, det är lätt att tänka samma tankar som innan Caroline dog. Klart man ska försöka leva som innan, men ibland förvånar det mig hur vissa i min omgivning uppför sig. 

 

Jag hoppas verkligen att ni tar hand om era vänner som ni har runt om kring er. Vet att jag tjatar om det men det kan vara lätt att glömma av det. Jag är glad att jag och Caroline hade ett bra avslut även om jag inte visste att det var sista gången jag skulle få se henne på bussen när jag gick av. Man ska vara rädd om det man har, varje sekund rör vi oss framåt mot framtiden och man vet aldrig vad som än händer. Därför ska man ta vara på allt som man bryr sig om och tycker är viktigt! Man tar oftast allt för givet när man är ung. Men gör inte det, ta vara på er själva och se till att du och din omgivning mår bra och lägg rätt energi på rätt människor!

 

Ta vara på er och eran omgivning! ♥

Hade en riktigt bra Valborg! Kom hem vid 10 imorse och nu är jag helt slut.. Ska bara ta det lugnt idag och samla krafter typ haha! Hoppas ni får en härlig ledig dag!